Idag blir han 3 år

Idag fyller vår Charlie 3 år och morgonen började med paket och tårta som sig bör. Jag blir alltid lika nostalgisk på hans födelsdag. Tänk, vilket mirakel och vilken ynnest det är att få följa honom vid hans sida. Se hans framsteg dag ut och dag in. Hans små händer som berör och hans funderingar, hans pussar, skratt och söta små ord. Hans gränslösa kärlek, hans nyfikenhet och hans ständiga vilja att lära sig nya saker. Vi har så mycket att lära av våra barn. När försvinner egentligen den där totala nyfikenheten, de där lyckosamma hoppsastegen, eller glädjetjuten. Den underbara passionerade känslan av att något är jätteroligt till att få gråta ut en skvätt en stund. Bli ompysslad, för att sedan utforska något nytt i positiv anda.

När smyger sig dessa värderingar på oss och förstör våra upplevelser? Vad är rätt och vad är fel enligt andra? Min största uppgift som hans mamma är för mig att ge honom oändligt med kärlek och en grundtrygghet, så han får det mod han behöver för att aldrig skämmas över vem han är, för att våga stå upp för sig själv och för sina åsikter och att alltid se något gott i människor. Att aldrig döma, utan att ha gått i deras skor för en dag. Att ge honom styrkan att vilja förbättra världen och att tänka på andra. Oavsett om det gick som han ville eller inte. Att även ge honom ord på vägen, kanske lite tidigt än, men om jag själv lever efter det, så kommer det med stor sannolikhet att smitta av sig på honom och det är Kristian Gidlunds vackra ord som Ebba von Sydow skrev häromdagen i ett jättefint inlägg: ”Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja och jag lägger även till: Våga alltid komma till mig, oavsett vad som händer är min kärlek till dig gränslös och jag kommer alltid gå vid sidan av dig.”

Det gör mig ont när jag ser vår värld, hur den blivit, hur mycket ondska och hat som lurar på hans väg. Jag önskar jag kunde röja allt likt en sopkvast på en curlingbana… Men trots allt är detta ett måste och tillhör livet. Något som ger styrka och mod, och som Björn Afzelius en gång skrev: Ett liv utan visioner, katastrofer och passioner är blott ett liv som reducerats till ett ord.